The frightening of Fear

Rädslan

Det skämmer mej att vara ängslig och inte vill jag jämt va´ rädd
Drar täcket över mina ögon och skakar, ryster i min bädd.

Det skämmer sig att alltid ängslas och oroas för allt det där
som ständigt ligger där och lurar och orsakar mängder av besvär.
Men mitti all min brydda ängslan, jag känner hur det liksom bär,

iväg med hela mänskligheten, åtminstone med vår kommun.
Den kommer trilla över kanten långt efter Fritjof Thun.

Den lämnar plattan vid Atlanten och hamnar i ute i vår rymd.
Där ingen sol kan fås att skina och all vår framtid synes skymd.

Så stannar alla våra klockor och barometern visar ständigt fel.
De flesta människor får bråttom men ännu fler får spel.

Men är det väl så dags än? ur dimman skriker Du.
Nog hinner jag rädda taxen och städa hela huset nu?

Nej domens dag är nära och allt tar faktiskt slut en gång.
Ta avsked nu av Dina kära – nu rullar Domens Hjul igång.

/BRW
2007-11-30